Valparna är nu tre veckor!

Oj vad tiden går! Valparna är redan 3 veckor och växer och frodas. De är nu mycket mer rörliga och efter att de fått en större hage kan man hitta dem lite var som helst, oftast två och två men ibland har någon av dem lagt sig en bit ifrån de andra. De är tysta och snälla och mamma fortsätter att sköta dem enligt alla konstens regler. Rejält med mat har hon och äter cirka 1 liter Starter per dag plus lite annat mellan varven.
De har nu fått sina namn, allt enligt Hannas önskemål dvs från hennes favoritprogram, Thomas och vännerna som handlar om tåg! Så nu heter de efter de olika vagnarna där, så vi har Thomas, Percy, Rosie och Isabella. De väger idag mellan 685 och 925 gram. Percy är minst och Thomas är störst. Flickorna väger strax över 800 gram. Inga dåliga vikter faktiskt!
Enligt "expertisen" så har jag gjort det mesta fel alltifrån parning till hur jag har valparna men ändå är de friska krya och välmående! Jag har alltså inte varken värmedyna eller grislampa! Det enda jag skyddar dem emot är drag, för det är ju de flesta valpar känsliga för.
I morron kommer det ett par hit och ska titta på Thomas, för Percy är redan tingad sedan länge. Ska bli spännande att se vad det tycker och om de vill ha honom, men jag kan tänka mig att de har svårt att motstå den lille charmören.
Rosie, som kommer att kallas för Russin, ska stanna kvar här, men Isabella är ännu otingad. Finns ju gott om svarta tikvalpar för tillfället, men det gör ingenting hon kan gå kvar här för jag har ju både tid och plats för henne.
Här kommer lite bilder som jag tog igår. (Precis som tidigare har bilderna legat på FB, men jag har som sagt vänner som inte finns där men som läser min blogg!)

 

 

 Märta diar och svalkar svansen!

En mycket "ilsken" Russin!

Lilleman, Percy tar sig en extra slurk!

 

Thomas, som inte var så road!

 

 

Isabella!

Percy!

Valparna 2 veckor

Valparna är nu 2 veckor gamla och väger nu mellan 475 och 525 gram! Inget fel på mammas mjölk alltså. Är klart imponerad av Royal Canins Starter foder, för det är ju naturligtvis det som ger den här otroligt näringsrika mjölken. Hjälpte säkert till att valparna hade så bra födelsevikter också. De är otroligt livliga och rörliga, vilket gjort att jag har fått ta bort Biabädden eftersom de tog sig ur den och inte kunde komma tillbaka igen. Nu har jag dynor som de kan ta sig upp och ner på med lite problem, men det går i allafall.

För övrigt har jag  en del jobb från skrivbyrån som håller mig sysselsatt och det känns bra. Mitt hundvaktande i Tystberga har fått övertas av en annan person nu ett par helger när mina valpar är så små, men snart kommer det igång igen. Inte utan att jag saknar whippevalparna och deras upptåg.

Idag ska jag åka till den nyöppnade Preemmacken och utnyttja diverse rabattkuponger som de delat ut bl a 1:- litern på bensin! Ska även utnyttja rabatten på tvätt, för nu ser man snart inte vad det är för färg på min mörkröda bil!

Farmor Selma håller sig helst i soffan!

Stolt pappa Blackie

 

Ena hanen

Andra hanen

Stora tiken

Lilla tiken, som stannar här!

Lite uppdatering om valparna

Valparna växer och frodas och när de var 9 dygn gamla öppnade den förstfödda tikvalpen ögonen. Två dagar senare började de övriga 3 titta på "världen". Vad gäller viktökningen kan jag inte vara annt än nöjd för när de var 10 dagar gamla hade de fördubblat sin födelsevikt med råge! Kan inte säga annat än att RC Starter är ett fantastiskt foder som ger otroligt näringsrik mjölk. Dessutom är Märta en supermamma och jag hör nästan aldrig ett knyst från biabädden valparna ligger i. Märta ligger inte alltid hos dem men precis utanför bädden och har möjlighet att komma och gå som hon vill, men det är inte ofta hon lämnar dem utan uppsikt. Mitt sovrum är klart hennes revir och även om grinden är öppen så går varken Blackie eller Selma in, för de vet att de åker på "stryk" och det rejält!

För övrigt har jag drabbats av en envis förkylning med snuva, hosta och feber. Ingenting jag är speciellt glad åt, men som är svårt att skydda sig ifrån nu när alla människor är förkylda. Men jag tror att Hanna lyckades smitta mig och barnbaciller är man ju exta känslig för när man kommit upp i åren.

I natt har det kommit snö igen och det snöar fortfarande. Lite märkligt eftersom det ju faktiskt är vårdagjämning i morron! Men vädret kan vi ju tyvärr eller kanske tack och lov inte styra.

Ikväll ska jag gå på uppfödarträff på Vettris, ArkenZoo, där Royal Canin har info om sitt foder, men först ska jag jobba några timmar.

Mor och son i bian framför TV:n!

Mätta och nöjda valpar!

Lite uppdatering från valplådan!

Valparna är nu 6 dygn gamla och har ökat rejält i vikt och väger nu mellan 295 och 310 gram! Märta är en helt suverän mamma och har uppenbarligen välidgt bra mat! Det är för det mesta tyst och lugnt i bädden, lite magknip mellan varven bara. De är mycket livliga och kravlar runt rejält, så snart får jag nog ta bort biabädden och ordna på något annat sätt men än så länge fungerar det bra.

I söndags var Jonas, Mia och Hanna här och tittade på de små liven och Hanna fattade nog inte riktigt vad det var för hon var väldigt avvaktande. Men i måndags när hon var här, satt hon "klistrad" vid bädden och klappade på dem, fint och försiktigt. (Naturligtvis fick hon inte vara ensam med dem!!) När hon inte satt där, så busade hon med Blackie, som alltid blir jätteglad när Hanna är här. Jag tror att han saknar henne, för han har ju funnits med sedan hon föddes för snart 4 år sedan! Tänk vad tiden går!

Bilen fungerar alldeles utmärkt och det är så skönt att ha något rejält att åka i. Ska försöka bli av med sommardäcken till Golfen. De är jättefina och bara körda 2 säsonger, så några kronor bör jag väl kunna få för dem. Däcken som satt på Golfen, numera skrot, var tämligen nya vinterdäck, också de två säsonger bara men de fick ju följa med!

Här kommer lite bilder, de flesta har legat på FB, men jag har vänner som läser här och inte är med på FB.

Hanna bäddar ner Blackie i soffan!

Hanna bekantar sig med valparna!

 

Sovande tikvalp!

 

Nymatade och sovande efter vägning och renbäddning.

 

Nu är valparna här!

Igår föddes 4 små svarta underverk! Märta var verkligen jätteduktig när hon valpade och lurade mig lite genom att tempen fortfarande var låg, hon visade inte att hon krystade så första valpen kom i soffan eftersom jag trodde hon bara hade sammandragningar! Det var till min stora glädje en tik! Sedan kom de övriga väldigt snabbt och på mindre än 1,5 timmar var det hela klart. Mellan valp 2 och 3 kom det en ofullgången död valp, som också var svart. Alltså var samtliga svarta och fördelningen helt idealisk nämligen 2 av varje! Tre av dem har små vita fläckar på bröstet, men de är så små att de kommer med största säkerhet att försvinna. Den tiken som kom först har det dock inte.
Tre av dem vägde 175 gram och den största, en hane, 185 gram.

Natten har varit lugn och Märta sköter sin små helt exemplariskt och samtliga hade ökat i vikt när jag "snabbvägde" dem i morse.

Fick släpa med Märta ut i morse, för hon hade inte varit ute sedan igår eftermiddag, men jag vill påstå att hon skulle in snabbare än snabbt och tog ingen hänsyn till att Selma och Blackie också behövde göra ifrån sig! Väl inne igen så kollade hon raskt att alla fanns på plats och sedan åt hon frukost i köket med de andra. och sedan raskt in till sina små!

 

Dax för att vara lite mer positiv!

Kanske dax att vara lite mer positiv i mina inlägg här!!! Mycket upprörda känslor och reaktioner vilket ju är både på gott och ont. Det är lite väl mycket "skitsnack" om saker och ting som faktiskt går att kontrollera. Men alla mynt har två sidor och det gäller att kolla båda sidor. Nog om det nu.

.Äntligen är vi inne i mars månad och hoppet om vår gör ju att allt genast känns lite bättre. Att jag sedan drabbats av en ny förkylning är ju bara en bagatell i det hela. Har ju något roligt att se fram emot nämligen en kommande valpkull! Min första på 5 år så jag hoppas verkligen att allt ska gå bra och att Märta får friska och pigga valpar. Är det sedan åtminstone en tik blir jag överlycklig, för det är ju för den skull jag gjort den här parningen. Måste ju ha någonting att förhoppningsvis kunna gå vidare på, men man vet ju aldrig! Det viktigaste är ju trots allt att valparna oavsett kön är friska och livskraftiga.

Mopsarna är ju en stor källa till glädje och man får så mycket tillbaka från dem. Det finns alltid något att skratta åt, och deras glädje när man kommer hem om man så bara varit ute med soporna är ju helt obetalbar egentligen. Att höra deras snusande och snarkande på nätterna är en lisa för själen. Även om jag härom natten väcktes av att mina två tjejer plötsligt rök ihop på min huvudkudde! Mindre kul men det lugnade snart ner sig. Vet inte vad det var som utlöste det eftersom jag sov, men kanske Märta är lite mer grinig nu med magen full med bebbar, kanske kom Selma för nära helt enkelt. Blackie tittade förundrat upp från sin bädd och undrade vad det var som störde hans" skönhetssömn"!

Nu drar ju utställningssäsongen igång och det ska bli spännande att se om det dyker upp några nya "stjärnor" det kommande året!