Ikväll blev jag uppringd av en god vän som undrade om jag ville ta hand om en 1,5 år gammal pomeranian, som behöver ett nytt hem. Men jag tackade nej för jag tycker inte man ska ha fler hundar än man kan ta hand om och ge dem det de behöver. Sen spelar det ingen roll att jag numera är hemma och om/när jag jobbar gör jag det hemifrån. Just nu har jag 4 stycken, en pomme på 13 år, en mops på 10 år, en mops på 5 år med epilepsi och en 4-åring. Den sistnämnda planerar jag att para när hon löper och så behålla en valp efter henne. Hur länge "gamlingarna" finns kvar vet man ju aldrig men än så länge är båda frisk, pigga friska och glada.
Detta fick mig att fundera lite över det här med att ha många hundar:
Jag tycker inte man ska ha fler hundar än man hinner med och jag har lite svårt att förstå de som har fler än 10 hundar och som jobbar mer eller mindre heltid! Förstår inte hur man då kan hinna med att ge alla det individuella som ju var och en kräver när det gäller allt från mat, motion, allmän omvårdnad till gosande och kel. Dygnet har ju bara 24 timmar! Har en känsla av att i såna lägen blir det några som får mindre och andra mer, några favoriseras och andra får bara det absolut nödvändigaste, för det är ju en omöjlighet att hinna med alla individuellt.
Nu ska jag se om jag får plats i sängen, där mopsarna ligger sedan nån timme tillbaka och snusar. Är aningen trångt och min säng börjar ha sett sina bästa dagar skulle jag vilja påstå! TinTin, pommen, ligger inte i sängen för jag är rädd att han ska ramla ner och bryta benen, men han har ett par olika bäddar på golvet att välja på och trivs bra med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar