Tröttare än normalt.

Har varit lite tröttare än jag brukar vara och förklaringen fick jag idag när jag fick svar på proverna jag tog i måndags. Sjunkande Hb, allmänt mycket dåliga järnvärden vilket ju är en förklaring till tröttheten. Nu ska det tas diverse andra prover plus nya blodprover i nästa vecka, så att de förhoppningsvis kan komma fram till orsaken.

Känns jobbigt för jag skulle bl a väldigt gärna vilja ta hand om Hanna en dag, men som det är nu så orkar jag inte med en så aktiv liten 3-åringen, vilket gör mig ledsen, för jag vill ju så gärna ha henne ibland.

Hundarna tycker ju bara att det är mysigt att jag tillbringar mycket tid liggandes i soffan läsande för då kan de ju "knöla" på mig hela tiden. De får sina promenader även om de just nu inte blir riktigt lika långa som annars. Men minst en promenad på 1 timme blir det i allafall plus några kortisar.

Igår var jag bjuden på middag i hamnen av goda vänner och det var jättetrevligt och jättegott. En helt underbar sommarkväll med mycket hundprat och även umgänge med två helt underbara riesen, som dessutom är snygga att titta på trots svansarna, som jag har svårt att förlika mig med!

Torsdag kväll

Den här veckan blev lite annorlunda än vad som planerats från brjan, men ibland blir det ju så. Skulle varit i Tystberga i stort sett hela veckan men var hemma från tisdag eftermiddag till idag på eftermiddagen.
I tisdags blev det akutbesök hos tandläkaren eftersom jag fått problem med en tand i underkäken. Det löstes tämligen enkelt och sedan pratades det hund med både tandläkaren och hans sköterska eftersom båda r nyblivna ägare till var sin goldenvalp.
I onsdags, var jag på stan i flera timmar i värmen och sprang ut och in i affärer för att förska hitta dels ett par shorts och dels ett par skor. Kanske var det värmen som gjorde att jag inte hittade någondera! Men det var ju bra för plånboken.
Idag kom Zitas husse hem igen efter 4 veckors motorcykelåkande i Storbritannien. Zita blev glad att träffa honom igen och komma hem till sin vanliga miljö med husse och de 4 katterna. Fick träffa Tascha som jag inte träffat sedan hon flyttade, och efter en stund kom hon fram och gosade och kelade
Nu ska jag vara här ute till på söndag kväll och jag hoppas vädret håller i sig så hundarna kan vara ute, för det är ju det de gillar bäst. Promenaderna med mopsarna får bli tidiga morgnar och sena kvällar., whippeterna älskar sol och värme så där behöver jag inte tänka på den biten.
I morgon åker jag till Vidarkliniken för läkarbesök men åker upp lite tidigare så jag kan äta lunch med några av mina tidigare arbetskamrater.

Tankar

Det hr är inte lätt att sriva men:
Ibland får man revidera, ångra och försöka bli förlåten för saker man sagt och det gäller i hög grad mig. Jag är medveten om att jag sagt saker på ett sätt som tagits mycket illa upp av min yngste son och hans familj. Att ha det ogjort är ju en omöjlighet tyvärr. Det har inte alls varit min mening att såra eller göra illa, men tyvärr är det så det har uppfattats.
Att jag är omåttligt stolt över vad Magnus har presterat under de här åren han har arbetat utomlands inom den kemiska industrin är ingenting jag sticker under stol med. Han är otroligt duktig i sitt jobb och har avancerat på ett sätt som inte många har vid så unga år. Men han har alltid varit målmedveten och framtsträvande redan från det han började skolan.
Att vi sedan tyvärr kommit på kant med varandra är jag bara den första att beklaga och något som jag tyvärr får leva eftersom det till största delen kanske är mitt eget fel. Nu är det ju så att det aldrig är ens fel att två träter, men här ligger nog tyvärr det mesta på mig. Jag har försökt räcka ut handen och be om ursäkt men det har inte godtagits.
Fick i allla fall mycket positiv information idag om den nya flytten till ett "exotiskt" land. Blir med största sannolikhet en upplevelse för hela familjen inte minst för mitt barnbarn som under de senaste åren fått uppleva många nya miljöer som han säkerligen kommer att ha både nytta och glädje av när han växer upp. Han behöver aldrig sakna något vare sig materiellt eller känslomässigt eftersom han har två föräldrar som inte vill något annat än hans bästa.
Vi hade det inte alltid så lätt när sönerna växte upp, inte minst ekonomiskt var det kärvt och inte alltid lätt att få det hela att gå ihop. Men jag gjorde så gott jag kunde och båda två har vuxit upp till ansvarskännande människor och familjefäder. Något som jag som mamma är väldigt stolt över och oavsett vad som händer och sker är jag deras mamma och de och deras familjer finns alltid i mina tankar

Veckan som gått

Efter kontrollen i måndags kom det först ett brev med tid inbokad till datortomografi i september. Efter någon dag kom det ytterligare ett brev med uppgifter om mitt blodvärde, som sjunkit ytterligare vilket ju var mindre roligt. Blev uppmanad att kontakta min distriktsläkare för vidare utredning och har bokat tid till fredag i nästa vecka. Blir ju lite fundersam på vad det kan vara inte minst som jag dessutom, trots att jag äter ordentligt, har gått ner ett par kilo, vilket jag knappast inte behöver! Men det är bara att se tiden an.

I torsdags var Mia, Jonas och Hanna här en stund. Mia har inte träffat Blackie sedan han flyttade till mig och hade "abstinens" efter att krama och gosa med honom. Han blev jätteglad när de kom och fick mycket gos och kel av dem. Hanna var vädligt intresserad av Zita, men hon är ju inte van vid barn, så hon var väl mindre road, men det gick bra. Jonas uppdaterade min telefon vilket tydligen var dax sedan länge!

Därefter var jag och hälsade på en f d arbetskamrat och hennes man i Trosa. Selma var oxå med och hade det skönt i deras härliga trädgård. En härlig eftermiddag med mycket snack och fick även se det jättefina 55+-boende de ska flytta till i höst. Hade med mig en stor bukett blåklint och rabarber plus lite böcker hem.

I nästa vecka kommer Staffan hem efter 4 veckors motorcykelåkande i England och Irland och det ska bli jätteintressant att höra hur han haft det och inte minst hur sonen med familj på NordIrland har det. Zita kommer säkert att bli jätteglad när husse kommer hem igen, för hon är ju inte van att leva med ett helt gäng andra hundar, vilket hon nu gjort sedan hon kom hit i allafall. På pensionatet satt hon ju ensam i sin bur, men här är det ju mina och hon har ju även varit med i Tystberga och då varit en av 9!!!

Idag ska jag för ovanlighetens skull ha tvättstugan för jag har några mattor jag måste tvätta och det vill jag inte göra i min egen tvättmaskin. Ska passa på att ta lite av hundarnas fällar och fleecefiltar också.

Årlig kontroll

Igår var jag på kontroll på gyn.Allt var bra och det finns tack och lov inga tecken på recidiv! Men eftersom jag har vissa problem med magen efter all sttrålning ska det göras en datortomografi för att se hur det ser ut. Har ju dessuutom problem att jag måste upp och kissa ett antal gånger varje natt ch för det fick jag nu medicin som jag ska testa. Hoppas verkligen att den gör nytta för den var bland den dyraste medicin jag haft på många år! Nästan 500:- för 30 kapslar!!!!

Har även ett fästingbett som läkaren tyckte såg misstänkt ut så för det fick jag antibiotika som jag ska ta i 10 dagar.

Vad jag inte är speciellt glad över är att jag gått ner ytterligare i vikt trots att jag försöker att äta ordentligt.

Blev ett oplanerat dygn i Tystberga, men ibland händer saker som gör att man måste planera om. För min del spelar det ingen roll eftersom jag inte ha något jobb för skrivbyrån just nu och det är så skönt härute även om det inte är världens bästa sommarväder.

Har nu ven Staffans corgi hos mig till mitten på nästa vecka. Det går riktigt bra med henne förutom när jag ska ha in henne i bilen, vilket hon inte alls gillar och visar det mycket tydligt. Hon gillar definitivt inte att åka bil, varför vet jag inte men det var likadant med den förra vi hade.

Sune en "vingelmops"

Igår var jag med Sune hos Cecilia Rohdin i Uppsala för undersökning. Jag hade väl haft mina misstankar om att han skulle kunna vara/bli vingelmops eftersom jag sett vissa tecken som jag
Efter att ha redogjort för hans bakgrund, den jag har efter att ha haft honom i ett år inklusive debuten av epilepsin och om anfallens art etc.
Därefter fick vi gå fram och tillbaka i en korridor X antal gånger och Cissi filmade honom hela tiden. Förutom passgång och onaturlig ställning av bakbenen i vissa lägen. Dessutom noterade Cissi, precis, vilket även jag har gjort, hans "stolpiga" sätt att röra frambenen, vilket är typiskt för arachnoidalcysta.
Sedan följde en mycket noggrann genomgång av reflexer både i benen och på andra ställen. Vissa balansprov samt det här med hur tassarna går tillbaka i rätt läge när man vänder dem bakåt. Här visade det sig att det att vänster sida var betydligt sämre än höger. Tydligen kan det vara en viss skillnad på de olika sidorna.
Det sista som gjordes var blodprovstagning, 4 rör, men exakt vad som kan utläsas av dem vet jag inte men ska ta reda på vad det är.
Summan av det hela är att det är fråga om något neurologiskt men exakt vad går inte avgöra annat vid obduktion.
Nu kommer Sune att få fortsätta att leva med mig och sina kompisar så länge han har ett värdigt liv och det inte sker någon drastisk försämring. Vad gäller epilepsin beslutade jag i samråd med Cissi att inte sätta in medicin dels för att anfallen kommer så pass sällan och dels för att jag kan hantera det. Men även vad gäller det är ju att om anfallen kommer tätare, han blir mer påverkad av dem så får jag ta ställning till igen till eventuell medicinering.

Sune var otroligt duktig under hela den drygt timslånga undersökningen inklusive blodprovstagningen och charmade Cissi, som tyckte att han var en otroligt mysig kille. Han var väldigt trött när vi kom hem och sov gott hela kvällen. Resorna var ju i sig inte speciellt roliga eftersom det pga vägarbeten på Essingeleden tog 45 minuter genom Sthlm när vi åkte upp och en timme när vi åkte hem!!!!

Några reflexioner

Har av olika anledningar inte blivit så mycket skrivet här senaste tiden, ska skärpa mig!

Egentligen har det väl inte hänt så mycket utan livet går sin gilla gång med hundpassning i Tystberga och en del jobb för skrivbyrån. Det senare är slut tillfälligt men det kommer snart ett nytt projekt hoppas jag.

Hade en av sönernas barndomsvänner hemma i söndags för han ska fixa min lap-top som just nu inte vill som jag vill. Han berättade då att hans pappa plötsligt och helt oväntat hade gått bort. Mycket tragiskt för alla inblandade och jag känner verkligen med dem.

Detta fick mig att reflektera över vilka vändningar livet kan ta och så lite vi vet om oss. Tänker på att vi kanske ska vara lite mer måna om varandra, försöka att inte bara se negativa saker utan ta vara på det positiva, som trots allt finns hos alla människor. Varför inte gräva ner en och annan stridsyxa och försöka gå vidare. Ta emot en utsträckt hand som ett försök till försoning. Inte lyssna på vad andra säger utan verkligen kolla upp hur saker och ting ligger till, vem som har sagt vad etc. Sluta dra en massa förutfattade meningar.

Nog om det. I morron ska jag åka till Cissi Rhodin med Sune och få honom undersökt och få besked om han är en blivande "vingelmops" samt få mediciner för hans epilepsi. Oroar mig infö besöket, men känns skönt att äntligen få en diagnos.

Nu är det dax för skogspromenad med alla hundar. Är i Tystberga till i morron så det blir dubbla svängar.