Tankar

Det hr är inte lätt att sriva men:
Ibland får man revidera, ångra och försöka bli förlåten för saker man sagt och det gäller i hög grad mig. Jag är medveten om att jag sagt saker på ett sätt som tagits mycket illa upp av min yngste son och hans familj. Att ha det ogjort är ju en omöjlighet tyvärr. Det har inte alls varit min mening att såra eller göra illa, men tyvärr är det så det har uppfattats.
Att jag är omåttligt stolt över vad Magnus har presterat under de här åren han har arbetat utomlands inom den kemiska industrin är ingenting jag sticker under stol med. Han är otroligt duktig i sitt jobb och har avancerat på ett sätt som inte många har vid så unga år. Men han har alltid varit målmedveten och framtsträvande redan från det han började skolan.
Att vi sedan tyvärr kommit på kant med varandra är jag bara den första att beklaga och något som jag tyvärr får leva eftersom det till största delen kanske är mitt eget fel. Nu är det ju så att det aldrig är ens fel att två träter, men här ligger nog tyvärr det mesta på mig. Jag har försökt räcka ut handen och be om ursäkt men det har inte godtagits.
Fick i allla fall mycket positiv information idag om den nya flytten till ett "exotiskt" land. Blir med största sannolikhet en upplevelse för hela familjen inte minst för mitt barnbarn som under de senaste åren fått uppleva många nya miljöer som han säkerligen kommer att ha både nytta och glädje av när han växer upp. Han behöver aldrig sakna något vare sig materiellt eller känslomässigt eftersom han har två föräldrar som inte vill något annat än hans bästa.
Vi hade det inte alltid så lätt när sönerna växte upp, inte minst ekonomiskt var det kärvt och inte alltid lätt att få det hela att gå ihop. Men jag gjorde så gott jag kunde och båda två har vuxit upp till ansvarskännande människor och familjefäder. Något som jag som mamma är väldigt stolt över och oavsett vad som händer och sker är jag deras mamma och de och deras familjer finns alltid i mina tankar