Killarna har flyttat och jag har blivit hundbiten!

Tänk vad tiden går fort! I tisdags var det dags för veterinärbesiktning, vaccination, chipmärkning etc av valparna. Alla fick godkänt med undantag får två "anmärkningar" varav jag visste om den ena.  En av killarna har nämligen ett navelbråck, vilket eventuellt måste opereras så jag har reducerat priset på honom med 3.000:-, vilket motsvarar ungefärliga kostnaden för en operation. Kan tyckas en stor reducering men jag kollade vad min veterinär här i Nyköping skulle ta för en sådan operation och det landade på det priset. Där valpen med ägare bor skulle det kosta betydligt mer, så om det blir aktuellt kommer han att opereras här i Nyköping. En sådan operation täcks nämligen inte av någon försäkring varken min valpkullsförsäkring eller dolda fel. Det senare helt ok eftersom det ju faktiskt är ett synligt fel snarare än ett dolt.

Rapporterna jag fått hittills från killarnas nya hem har bara varit positiva och det går över förväntan bra, men samtidigt så vet jag att de båda är trygga i sig själva och har fått så pass mycket miljöträning som jag kunnat. De har fått vara med väldigt mycket och inte bara suttit i sin hage hela dagarna, de har åkt bil många gånger, umgåtts med hundarna ute hos Åke plus att jag har haft en del folk hemma som har hälsat på dem. Hanna, mitt barnbarn, har även varit och lekt med dem flera gånger. Allt detta sammantaget gör ju att de blivit vana vid allt från normala ljud i ett hem plus även vistats i annan miljö.

Lite bilder på killarna!

 

Percy på språng

Percy sover med mamma

Percy

 

En trött Thomas

Thomas på upptäcktsfärd

"Utbrytarkungen" Thomas

 

 

Nu är det bara tjejerna kvar och jag hoppas verkligen att någon vill ha Clarabella också, så hon får komma till sina nya ägare så fort som möjligt. Det är ju viktigt att hon inte präglas allt för mycket på mig. Nu har hon ju jättekul med sin syster, Russin, som ska stanna kvar här och det underlättar ju samtidigt som jag vet att jag borde ta ut dem var för sig etc....

I torsdags blev jag hundbiten! Vi har en schäfer i huset där jag bor, som är aggressivt mot såväl hundar som människor. Jag var på väg ut med soporna och hunden med ägarens sambo på väg in. Vi möttes på trappen och hunden flög på mig helt oprovocerat och bet mig i låret. Jag blev helt paff, och naturligtvis delvis chockad för det var knappast vad jag hade väntat mig. Ägarens sambo hade honom i kort koppel, men det är en stor och rejäl schäfer det här, så han klarade inte av att hålla honom. Inget av det här är ju hundens fel utan ägarnas. Men han har inte fått någon som helst uppfostran, inga kurser ingenting och promenaderna han får är i princip runt huset, och då går matte och pratar i mobiltelefon och röker samtidigt. Jag polisanmälde ju det hela direkt och var även på akuten och fick skadan dokumenterad. Den är tack och lov inte speciellt allvarlig, men polisen ville ha bildbevis. Har ett stort hål i joggisbyxorna och även i trosorna, så bildbevis finns. Var även nere igår till polisen och pratade med dem om det hela och ärendet kommer att prioriteras. Alla i huset är ju rädda för honom och så ska det ju inte vara. Vem vet vem han biter nästa gång? Tänk om det är ett barn. Bara 10 minuter innan hade jag varit ute med mina valpar, och jag vågar inte tänka på vad som hänt om han tagit någon av dem!
Så nu hoppas jag verkligen att polisen tar tag i det här, så att hunden antingen kommer bort eller att de får munkorgstvång på honom. Förmodligen är det här i grunden en riktigt bra hund, men i totalt fel händer. Man kan inte betrakta en drygt 2-årig schäferhane som en valp!

Helgen tillbringar vi återigen i Tystberga och det är härligt för valparna kan vara ute mycket och även de andra hundarna naturligtvis.