För två veckor sedan fick vi verkligen veta hur skört livet kan vara. Staffan blev kolmonoxidförgiftad genom en glödbrand i hans radhus. Det var några oroliga dagar innan vi visste hur det skulle gå med Staffan som låg nersövd i respirator. Katterna togs om hand på smådjurskliniken och hunden på Södra djursjukhuset i Stockholm. Men tack och lov så har alla klarat sig bra och Staffan skrevs ut från sjukhuset redan efter en vecka och bor nu tillfälligt i en etta till hans radhus blir renoverat.
Själv har jag haft problem med min bil. Först var jag tvungen att byta två ljuddämpare, vilket löstes till slut. Men jag blev verkligen förvånad över alla olika kostnadsförslag jag fick! Det varierade från 3.500:- till 8.500:-!!! Blev ju den billigare verkstan naturligtvis och den ligger dessutom på gångavstånd från där jag bor.
Sedan var det dags för vinterdäcken och det blev ju en extra kostnad eftersom jag inte hade några fälgar, Men de kom på i tid i alla fall och det var huvudsaken. Även här hittade jag ett tämligen billigt ställe, men det kostade ändå en vacker slant. Så var det då dags för besiktning, vilken jag gjorde i elfte timmen vad gäller tiden. Där kom den stora chocken! När bilen lyftes upp och man kunde se under blev jag nästan mörkrädd och jag kan ju ingenting om bilar. Men ROST kan jag se! Det märkliga är att det inte fanns några "Bra att veta" anmärkningar om det här på förra besiktningen. Men hur som helst kommer det här förmodligen att kosta mer än det smakar. Var förbi verkstan när jag åkte hem från bilprovningen och ska lämna in bilen på måndag så de får kolla under och ge mig ett pris på kostnaden. Men hur som helst billigt lär det inte bli!!!!
Blir nog tyvärr så att jag kommer att få vara utan bil, vilket ju inte blir speciellt lätt med tanke på att det inte är direkt enkelt att åka kommunalt med 4 hundar! Vill inte heller bli beroende av andra, eftersom jag är van att klara mig själv och har svårt att be om hjälp. Men det är bara att se tiden an. Det tar dock rejält på mig rent psykiskt och jag mår inte speciellt bra just nu. Tack och lov så har jag ju Hanna då och då, som en verklig vitamininjektion. Förutom henne har jag ju mina fyra mopsar som ju inte kan annat än skänka glädje och de två små får mig att skratta åtskilliga gånger per dag!
Att leva på en mycket låg pension och få sådana här extra utgifter tar också på krafterna. Även om jag har en viss extrainkomst genom hundpassning, men jag saknar inkomsten från skrivbyrån, där jag inte haft något sedan i mars! Jag vet ju sedan tidigare hur det är att leva på det här sättet, men just nu tar det extra hårt av någon anledning.
Har tid för starroperation om två veckor, men den kommer jag att avboka och ta längre fram. Känner just nu att jag inte orkar med det även om jag naturligtvis skulle behöva göra den inte minst som jag har svårt med mörkerkörning. Men å andra sidan kommer jag ju förmodligen inte att ha någon bil efter det att tiden för ombesiktning är i slutet av december! Fram till dess blir det heller inte mycket körning i mörker eftersom jag inte har något inplanerat som jag ska göra som kräver bilkörning i mörker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar